Läste nyss på text-tv att det fortsatt kommer att vara stora problem i vården i höst, då det saknas sjuksköterskor. Enligt min åsikt är en av orsakerna att arbetslivet i Sverige har fokuserat så hårt på att vara kostnadseffektivt på varje liten enhet, inte effektivt för samhället i sin helhet.
Det verkar väldigt mycket gälla i offentlig sektor, där jag under senare tid mest har jobbat. Om man bara fokuserar på att hålla sin budget, som politikerna ofta försöker att göra så liten som möjligt, så blir problemet att man hela tiden har knappt med personal. De som jobbar får då en orimligt hård arbetsbörda, som medför att man inte trivs på jobbet och folk slutar. För samhället leder det till högre arbetslöshet och att servicen till medborgarna försämras. Det är ju inte direkt ovanligt att vi har problem med köer i sjukvården, problem i skolor och förskolor, poliser som inte har resurser för att lösa brott och långa handläggningstider hos myndigheter.
Men om vi anställde mer folk i offentlig sektor skulle det bli alldeles för dyrt för samhället säger många, men jag tror att de har fel. Om man bara tittar på lönekostnader och liknande, så skulle det naturligtvis bli dyrare, men jag tror att man sparar in de pengarna på annat håll. I takt med att fler jobbar, minskar kostnader för a-kassa, socialbidrag och andra liknande försörjningssystem. Det räcker i och för sig inte till för att bekosta ökade lönekostnader, men om man samtidigt får ett effektivare samhälle där sjukskrivna snabbare kommer tillbaka i arbete, barnen får en bättre utbildning, brottslighet bekämpas effektivare, handläggningstider hos olika myndigheter minskar och den allmänna servicen till medborgarna blir bättre, så sparar man i längden stora summor. Det leder troligtvis också till andra effekter som att det allmänna hälsoläget förbättras när färre är arbetslösa, stressen och pressen i arbetet minskar, med mera.